Från All The Small Details

Let it Slip Away ( B. Albertz/ S. Ekberg)

Why do I have  to go to school everyday?

Don’t want to read and write, I would rather play.

I wish that we could go down to the sea.

Why do you have to leave me just to go to work?

Why do we have  to save all the money you earn?

I wish we could take a day just you and me

And mama why did you have to lose the love you found?

Why do I have to miss my dad so much the week when he is not around?

All of these questions at night, but I will stay by your side

talk to you softly before you fall asleep.

All of these worries at night and sometimes no answer in sight.

Just hold my hand and let it slip away

Why don’t all people talk exactly like me?

Why are some people locked up while others are free?

There’s a lot of people not even allowed to talk

Why are there some people who don’t have any friends?

Why are there some children so completely different?

Some can’t speak and others cannot walk.

And mama why did you have to lose the love you found?

Why do I have t o miss my dad so much the week when he is not around?

All of these questions at night, but I will stay by your side

talk to you softly before you fall asleep.

All of these worries at night and sometimes no answer in sight.

Just hold my hand and let it slip away

All of these questions at night, but I will stay by your side

talk to you softly before you fall asleep.

All of these worries at night and sometimes no answer in sight.

Just hold my hand and let it slip away

Just hold my hand and let it slip away

Hold my hand and let it slip away……….

All the Small Details ( S. Ekberg/ K. Caprani)

Flowers in a vase a messy table, sweetest smell, the colour she forgot.

The neighbours always talk about the weather

She couldn’t care less if it rains or not.

Dressed in only stockings and a sweater she’s strolling in the park on the far side of the rails.

Yesterday the postman brought a letter, about a bill she didn’t pay.

Losing all the small details

Silently she’s sitting by the window, waiting for her husband to come home

Even though he’s dead and gone for ages, she thinks he’s on a business trip to  Rome

Switching knives and forks she sets the table for the family, she believes it is today.

She longs to tell her grandkids lovely fables , but they work not far from here

Losing all the small details

She’s moving to a house where noone knows her, where lawns are green and roses red and white.

They tell  her that this place is what she’s needing.

The nurse is nice and doors are locked at night.

Had her old bed brought from home, but evenings tend to be so long before she falls asleep.

As she sinks into her dream days of gaslights days of steem, she’s a little girl again.

She remembers every place every line in daddy’s face she can feel her mum’s embrace.

Drifting back to childhood days, she breaks out of this state

Losing all the small details

Losing all the small details….

Happy Feet and Fire in your Heart  (S.Ekberg)

A roller coaster, not able to get off.

It’s to fast now, other days it feels to slow.

Stuck in a wheel of ups and downs, so much fright to walk this way alone, always alone.

I’m coming closer to what is really me

So many needs that you really couldn’t see.

But there is something you should know. You did your very best and so did I

and now we let it go

And I go with happy feet and fire in my heart

I go with happy feet and fire in my heart.

I take my children by the hand, showing them the world I don’t have to climb the mountains I  just stay,  hear the river flow.

Find my way home

I’ve walked in footprints that other people made.

Been singing songs that had a certain way

But now I hear this sound inside, it tells me to be brave and I will be..

I’ll really try to be

And I go with happy feet and fire in my heart

I go with happy feet and fire in my heart.

I take my children by the hand, showing them the world I don’t have to climb the mountains I  just stay,  hear the river flow.

Find my way home

Så nära ( S. Ekberg)

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner och ner och upp vi går.

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner och ner och upp vi går.

Så nära, vi står varann så nära du och jag.

Så nära, vi står varann så nära du och jag.

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, vi måste traska på.

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, och se hur det kan gå.

Så nära, vi står varann så nära du och jag

Så nära, vi står varann så nära du och jag

Men jag har börjat längta efter gräl som gör att allt tar slut, vill inte gå i trappan mer

vill va nånstans i fred.

Är det något fel med det?

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, har börjat stänga av.

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, för luften är så kvav.

Så nära, vi står varann så nära du och jag

Så nära, vi står varann så nära du och jag

En bild på sniskan alltför sned, en kärlekshungran som gick fel.

Det fanns en början och ett slut en vacker mittendel.

Och det var inte någons fel.

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, och vi har slutat gå..

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, jag sitter kvar ändå.

I trappan, där hör jag alla ljud av våra steg.

I trappan, det ekar tomt och kallt av det som blev.

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, jag måste hitta hem.

Upp och ner och ner och upp, och upp och ner, och börja om igen.

Så nära, vi stod varann så nära du och jag

Så nära, vi stod varann så nära du och jag

Så fint att vakna sen  (S. Ekberg)

Liten flicka, liten mamma bor i byn där allting stannat kvar,

allting fastnat som det är.

Liten flicka lär sig mycket, äkta är hon inte tycker de i byn som äger sanningen.

Men hon är Kerstins dotter, när de pratar i affärn, så vänder hon på huvudet och går.

Och Kerstin köper hem tapet, de flyttar då och då

För någonstans i livet måste man få luft ifrån.

De börjar om igen

kanske ska de trivas sen….

De tapetserar intill morgonen för det blir så fint att vakna sen.

Liten flicka ser en mamma som ska sluta röka varje dag, men inget blir som det var tänkt.

Liten flicka hör en mamma gråta mitt i luften full av rök, för där bor ensamheten.

Och hon är Kerstins dotter, och hon undrar hur han var, han som gav så mycket kärlek då.

Men Kerstin köper blommor, på balkongen ska de stå.

Och hon pratar gott om kärlek, även sån man inte får.

De börjar om igen

kanske ska de trivas sen….

De planterar intill morgonen för det blir så fint att vakna sen.

Vuxen flicka älskar mycket, snubblar till och ramlar hårt och tungt och faller långt långt ner.

Vuxen flicka lär sig mycket, borde stannat kvar så tycker de som vaktar kärleken.

Men hon är Kerstins dotter och hon vet när hon ska gå när det är dags att flytta någonstans.

Och flickan köper målarfärg ska måla i orange.

För Kerstins ljus i magen, det finns alltid kvar nånstans.

Hon börjar om igen

kanske ska hon trivas sen….

Hon målar intill morgonen för det blir så fint att vakna sen.

Hon börjar om igen

kanske ska hon trivas sen….

Hon målar intill morgonen för det blir så fint att vakna sen.

Det blir så fint att vakna sen

Det blir så fint att vakna…….

Goodnight Sally   (S.Ekberg, P.Skaarup)

Another ashtray morning, another normal day

So many people all around and nothing left to say, and noone cares anyway

Another headache evening, another normal night

Even if you’re all grown up you need to feel alright, ok

and noone cares anyway

So sleep Sally sleep

Give yourself time for sweet dreams and let go

Sleep Sally sleep

Nothing disturbs you right here and you know..

Somewhere a star looks upon you and smiles

and doesn’t make fun of you

So sleep Sally sleep

Gazing out her window where flowers stood in bloom

She forgot about the time, and winter came too soon, ok

but noone cared anyway

So sleep Sally sleep

Give yourself time for sweet dreams and let go

Sleep Sally sleep

Nothing disturbs you right here and you know..

Somewhere a star looks upon you and smiles

and doesn’t make fun of you

So sleep Sally sleep

Hearts are trying to be good, doing everthing they should

just like Sally’s

Hearts are running far away from what they really want to say

just like Sally’s

So sleep Sally sleep

Give yourself time for sweet dreams and let go

Sleep Sally sleep

Nothing disturbs you right here and you know..

Somewhere a star looks upon you and smiles

and doesn’t make fun of you

So sleep Sally sleep

Sleep Sally sleep

So sleep Sally sleep………

Från Bangatan

Bangatan (F. Ekberg)

Jag vill hitta dig på stan och säga vad jag känner

att hjärtat slår volter, och magen knyter sig.

Jag letar genom stan, jag frågar dina vänner

Men ingen av dem vet var jag kan hitta dig.

Jag vill se dig i din jacka, den du hade häromdan.

Den som varit din pappas, ett minne som var bra.

Jag vill hitta dig på stan , men varje gång så går jag bara vilse när jag letar efter dig.

Du bor på andra sidan, jag får aldrig komma dit.

Så vi sover i min säng och du ger en liten bit,  av dig och dina tankar,

alla frågorna du har, men hur jag än försöker

har jag aldrig några svar.

Jag kan möta dig i mörkret men jag vill inte stanna där.

Nej jag vill ut och leva jag vill vara här.

Men du bor på andra sidan, och varje gång så går jag bara vilse när jag letar efter dig

Bangatan

Mannen i jeansblåa jackan

han vände sig om men det var inte du.

Bangatans spårvagnar, tegelfasader är allt som finns kvar här just nu.

Julen kommer fort nu, du har städat i ditt hem.

Du säger: – du får komma, jag vill visa dig min vän.

Din lägenhet är sliten, på väggen Jesus på ett kors.

Du ler och säger: – fint va? och middagen är till oss.

Jag vill bara gråta och krypa in till dig

För det här är första gången du vågar visa dig för mig.

Julen kommer fort nu, jag tror vi båda hoppas på att kärlek finns nu när jag är hos dig.

Bangatan

Mannen i jeansblåa jackan

han vände sig om men det var inte du.

Bangatans spårvagnar, tegelfasader är allt som finns kvar här just nu

Så börjar det från början som det alltid gö.r

Mörkret får sitt fäste, du vill leva utanför.

Du måste ut och vandra, ditt liv det är att gå.

En ryggsäck väger tyngre för en vandrare ändå

Och jag ser dig i din jacka, den du hade häromdan.

Du verkar vara frusen, men du skrattar som ett barn.

Så börjar allting om, så många gånger som jag har gått vilse när jag letat efter dig.

Bangatan… Bangatan…. Bangatan….

Dansa (F. Ekberg)

Han dansar breakdans varje tisdag.

Har gjort i snart två år.

Det var rätt svårt i början,

men nu vet han att det går.

När oroligheter tar över

då snurrar han tills han blir varm.

Hans lilla kropp bär honom framåt.

Nu står han på en arm.

Dansa

Han säger mamma jag vill dansa.

När han dansar vet han vem han är.

Dansa

Vill inget hellre än att dansa.

När han dansar vill han vara här.

Det här med att läsa och skriva.

Kan aldrig vara som dom.

När han läser hoppar bokstäver åt sidan

och alla kör om.

Han frågar ofta besviken:

Varför tror de jag är dum?

Men så fort han hör musiken

då blir han lugn.

Dansa

Han säger mamma jag vill dansa

När han dansar vet han vem han är.

Dansa

Vill inget hellre än att dansa.

När han dansar vill han vara här.

Skolgården står tom nu.

där det så många gånger varit bråk.

Hans huvud nere i sanden

och gråten efteråt .

Det ä rså  mycket man ska leva upp till

när man är en liten elva-årig man.

Med tuffa byxor och en mössa

han gör så gott han kan.

Dansa

Han säger mamma jag vill dansa.

När han dansar vet han vem han är.

Dansa

Vill inget hellre än att dansa.

När han dansar vill han vara här.

När han dansar vet han vem han är.

Kanske är du som jag (F. Ekberg)

Jag blir sjuk i hjärtat

när jag ser din gråa bil, när jag tänker att du åkt däri.

När jag tänker på de vägar du kanske tagit ibland.

Ibland så kom du ända fram.

Ibland så fastnade du i diken mitt i drömmarna

och fick vända om.

Nån sa att du var feg, men jag tycker det var modigt det.

Att våga stanna vända, lugna sig ett tag.

Vänta på en bättre dag.

Kanske är du som jag.

Jag blir sjuk i hjärtat.

Har levt rätt länge nu, men känner mig som 17 ju

när du lockar mig att visa mina skrattrynkor.

Du retar mig som ingen gjort

och dagarna med dig går alldeles för fort.

Men jag säger ingenting.

Nån sa att jag är feg, och det ligger väl nåt i det

De som gömmer sig är de som helst vill bli hittade.

Vill bli räddade.

Kanske är du som jag.

Jag blir sjuk i hjärtat

när jag tänker på att du kanske måste gå

förbi mig utan att vi känt varann.

Vi kanske inte kan

för brustna illusioner som finns bak och fram.

Så vi skämtar om allt.

Nån sa att det är fegt kanske till och med ett svek.

De gladaste kan vara de som är de ledsnaste.

Skrattet gömmer det

Kanske är du som jag

Jag tycker om dig (F. Ekberg)

Bluesen flyttade in i fjol

baby, sen den dan du log mot mig.

Du kom in som en vind som förgör och förstör.

Stjärnor föll,  jag behöll ingenting för mig själv

som en älv brusade fram emot dig.

Och du tog emot mig

Men du öppnar och stänger din trasiga dörr,

och mitt kärleksliv det blir aldrig som förr.

Jag tycker om dig.

Fan jag tycker om dig.

Du är så cool och så skrämmande ung

och baby, du simmar så lugnt.

Jag plaskar bredvid i panik har inte gott om tid, nej.

Dina jeans dina lår ditt hår när du går.

Du är svår som få, men du får mig att skratta

och du ser vem jag är.

Mitt hjärta har seglat vilse nånstans

Men jag tror att du redan har glömt bort mitt namn.

Jag tycker om dig.

Jävla fan jag tycker om dig.

Min terapeut säger jag måste sluta

men baby det är dig jag vill luta mig mot.

Som ett träd i en skog, jag kan aldrig få nog.

En passion, religion, på en tron har jag satt dig.

Kan aldrig ta fatt dig, ju mer som jag jagar

ju mer springer du bort.

Jag mediterar försöker släppa taget

Joggar, jobbar med känslan i magen.

Övar på att vara ensam och stark, men baby din kärlek fungerar som knark.

Jag tycker om dig.

Fan jag tycker om dig.

Ibland så snöar det i maj (F. Ekberg)

Ibland så snöar det i maj.

Vintern hugger dig i ryggen.

Land och stad fryser till is

fast knoppar slagit ut, brustit lagt sig tryggt och fint

i någons knä,

som en sommarklänning, drömt en sommardröm

någonstans redan.

I lä i en vik, en båt, en jordgubbstårta, bara ben

sen från ingenstans.
Hårda flingor, ord som snökristaller skär och faller

Famlar, faller.

Ibland så snöar det i maj.

Ingen varnade för halka.

Ingen lärde oss om is

hur den trasar sönder knoppar, nakna fötter, kroppar

I en dans.
Hade visat dig, klätt av ett lager till

någonstans redan.

I solen i ett gathörn ett café, hemligheter

sen från ingenstans.

Hagelhårda blickar, cyniska små sprickor

spräcker, spricker.

Ibland så snöar det i maj

Täcker, döljer verkligheter.

Vi fryser tiden för en stund.

Allt det fula väntar under små sekunder

fast vi båda vet.

Ett skickat brev, en natt i Haga, det är katastrof

någonstans redan.

Spåren smälte fort, allt kom fram i ljuset.

Sen från ingenstans.

Mark som rämnar,  tjäle lossar, inte längre

ljuga låtsas.

Ibland så snöar det i maj.

Ibland så snöar det i maj.

Nålar (F. Ekberg)

Kinderna är bleka.

Rosor dör när vänlighet tar slut.

Jag smyger långsamt in i väggen.

Skyddar med tapeten från förut.

Du fick alla hemligheter.

Hudlösheten alla sår.

All min förväntan, alla sveken.

Allt det mjuka fick du höra om.

Nu är ditt skepp är fullt av kanoner.

Och du seglar med en glöd jag inte trodde fanns.

Tyst och hårt så skär du genom vattnet.

Navigerar metodiskt, tar min plats.

Nu bor det nålar i min mage.

Sticker mig som voodoo när du går förbi.

När kvinnor blir små flickor är det farligt.

Vill slå dig hårt och förbereder krig.

Jag ska ta av min offerkofta

och sen så ska jag slita av dig din.

All vår vänskap ska jag krossa.

Bränna ner och blotta sanningen.

Jag ska stänga mina fönster.

Inget ljus ska du få av mig.

Jag ska resa mig och flyga som en Fenix.

Fritt och lägga skugga över dig.

Ingen vanmakt i mitt hus nu.

Ingen rädsla i min borg.

Ingen lek ingen förundran.

Ingen mjukhet bara sorg.

Jag kan inte längre sjunga.

Har ingen ton och inga ord.

Kriget har klippt av min tunga.

Tystnaden har fastnat runt vårt bord.

Jag samlar mina stenar.

De är tunga skaver hårt.

En fågel som har farit illa

ångrar alltid striden efteråt.

En stilla Natt (F. Ekberg)

Jag ska önska mig en gungstol i julklapp.

Så att jag kan sitta i den och gunga mig till stjärnorna, till stjärnorna och hem.

Så önskar jag mig en stol till, och om du vill så kan du sitta i den.

Jag ska önska mig en tröja i julklapp.

Så att jag kan värma hjärtat genom midvintern genom midvintern igen.

Så önskar jag en tröja till, om du vill så får du den för natten.

En Stilla natt.

En Stilla natt.

Klockan ringer in mot midnatt som råder.

Mänskor irrar runt i stan här som tomtebloss, som tomtebloss brinner ut.

När klockan ringer en gång till, om du vill, ta min hand – vi går nu.

En Stilla natt.

En Stilla natt.

Klockor bara slår och slår.

Världen fryser.

Åren går och har sin gång men släktena, släktena följa släktes sång.

Ding dong.

Som om vi tror på ensamhet, men allt vi vet

är att det är så kallt och ingen orkar mer.

Och om du ser mig här så snälla sjung

att det är jul igen och ta mig hem

till gungstolar och stjärnor, tröjor, hjärtan.

För klockor slår och slår och slår och slår och slår och slår och slår

Men vi är här nu

Vi är här nu

Vi är här nu

Vi är här nu

Vackrare nu (F. Ekberg)

Jag lärde känna dig när jag var liten, du hade vågigt hår och läppglans och var det vackraste jag sett. Du ville mest av alla, man kunde nästan ta på kraften från din kropp.

Du sa vi ska inte bli som andra, inte bry oss inte sätta alla gränser för varandra.

Vi ska till stjärnorna vi ska regera, vi ska älska massor och leva leva.

En kväll träffar jag dig ute på lokal, du skämtar om din ålder, att det mesta redan är försent.    Those were the days, det var bättre förr, och du pratar om att äta bättre , träna bättre, vara bättre. Surdegsbrödskambotcharecept och hjpsterdans som i trans, men du skäms i smyg för att de flesta på stället är mer än 20 år yngre än du.

Du försöker dansa som en docka fast du har blivit tyngre, för din nya tunga rytm duger inte. Och du är rädd, så rädd för osynligheten. För du har känt den på bussen, i mötesrummet, i föreningslokaler, på alla ställen där du alltid varit, nån att räkna med, nån som syns nån som är något i andras ögon. Nu flackar de med blickarna, fast du har samma lyskraft, säger bättre saker, kan och vill och vågar mycket mer än någonsin.

Och du skäms. Mest av allt så skäms du för att du faktiskt bryr dig.

Men du..

Du är vackrare nu.

Om du bara kunde se

hur du lyser upp jorden som du går på, som vi står på. Jag vill bli som du.

Du är vackrare nu.

Varje fåra har spår av allt du tänkt, allt du älskat, mist och drömt.

Jag vill bli som du.

Jag går ut en promenad i regnet ser en kvinna på gatan, en äldre kvinna tänker jag.

Möter hennes blick ser att vi snart är lika gamla, att jag är hon och hon är jag.

Och ingenting har ändrats och allting har förändrats.

Hur världen ser oss.  Hur världen lyssnar. Eller snarare inte ser oss inte hör oss längre.

Hon ser att jag ser henne och jag ser att hon ser mig.  Och vi ser att vi båda vet- att det är nya regler nu.

Plötsligt ska en inte vara obekväm, skrika högt inte bli full, inte prata om att ligga alls faktiskt det är bara patetiskt över 50, och klimakteriet inget bryr sig om mysteriet, ritualen som inte leder till nåt barn, nej.

Men jag ser ju stjärnorna i dig, en liten flicka, tonåring, kanske mamma. Fru, älskarinna, syster, partner, svärmor, kanske mormor snart.

Och du är allting på en gång och förstår alla oss andra som ingen annan för du har varit överallt i alla lägen minst en gång. Och du drömmer och du vill och du står aldrig still , bara när du måste vila ett tag. För det är nog det som ändrats, att en måste vila ett tag.

Och stänga av, stänga av, stänga av alla rösterna.

Men du..

Vi är vackrare nu.

Bara se hur vi lyser upp jorden som vi står på som ni går på.

Allt är bättre nu.

Vi är vackrare nu.

Varje rynka som en karta, en ny stad där en kan bo, ha ett hem och drömma nu.

Du är vackrare nu

Bara se

Hur du lyser upp jorden som du går på, som vi står på

Allt är bättre nu.

Du är vackrare nu.

Varje fåra har spår av allt du tänkt, allt du älskat, mist och drömt.

Jag vill bli som du

Mellan raderna (F. Ekberg)

Om jag visste hur man gjorde, så skulle jag göra det.

Förstå allting där bakom orden, så gjorde jag nog det med.

Men jag, jag går omkring i mitt Pompeji, traskar på här utan dig.

Jag skickar sms ibland

och du får läsa mellan raderna.

Kanske är det här en cirkus, fast ingen kan fatta det.

Där clownen bara gråter och publiken skrattar med.

Nån håller i en tråd, i våra ord, styr hela dramat på vår jord.

En cirkusdirektör nånstans 

 skriker något mellan raderna.

Om det finns en Gud som haver, en sång bön som vi kan be.

Trolla borta allting som skaver så att vi kan glömma det.

För jag kan inte göra något alls, som en snara runt min hals.

Vi pratar på i alla fall.

Och allting händer mellan raderna.

Du vill rita spår i sanden, och sjunga med fåglarna.

Om jag håller dig i handen och fångar upp tårarna.

Kanske trådar vävs emellan oss, binder nät som håller trots

marken rämnar här ibland.

Då får vi leta mellan raderna.

Vi kan leta mellan raderna.