Om

Fia Ekberg  från Göteborg, med rötter i Småland är musikalartisten som sadlade om till låtskrivare och vispoet. Med påtaglig närvaro, rytmiskt gitarrspel och nakna texter berättar hon sin historia utan skyddsnät och fallskärmar. Fia fick manifestpriset – årets visa för plattan Bangatan 2022, samt stimstipendium samma år. Hösten 2025 är hon aktuell med en ny skiva: Fågeln du broderat blå.

Den här gången har Fia klätt sina berättande låtar i en bredare palett – med större, lekfulla arrangemang och inspirerade, oväntade genreuflykter. Som alltid, finns i grunden ett nyfiket utforskande av livet som ständigt pågår omkring oss. Albumet rör sig tematiskt kring de stora frågorna – livet, åldrandet, döden och relationer människor emellan. Det är stundtals vemodigt, men aldrig becksvart. Albumets titel, Fågeln du broderat blå, syftar på en tavla som Fias mamma broderat och alla tankar som uppkommer när du plötsligt lämnas kvar ensam i livet. En symbol för förlust, men även om de band som finns kvar. Musikaliskt tar Fia ett stort steg framåt. Texterna är som alltid nakna och hudnära, men här sveps de stundtals in i nya, större ljudlandskap. Intuitiva stråkarrangemang och ett mer expansivt sound där varje låt har fått sin egen musikaliska dräkt. Gitarren finns kvar, jordad som alltid, men klangvärlden har öppnats upp. Inspirationen till ljudbilden växte fram under ett residens via Konstnärsnämnden hos Studio Cirkus i Djurås, Dalarna och inspelningen färdigställdes sedan på Studio Epidemin i Göteborg.

Mer om Fia
Fias musikaliska resa har tagit många turer… Den började med uppväxten i småländska Bottnaryd där hon redan som femåring fick sin första gitarr, började spela och gick runt hos grannarna och trubadurade. Senare valde hon att satsa på en karriär som musikalartist, utbildade sig på Balettakademien, Göteborg och The London Studio Centre. och deltog i produktioner på bla Oscarsteatern i Stockholm, Östgötateatern i Norrköping och the Mercury Theatre, Colchester, England. Under åren i England började Sofia på allvar skriva sånger och framträdde på Londons öppna scener, jobbade som studiosångerska och var också medlem i bandet Jest som spelade på gatorna. Men någonstans under resans gång förlorade Sofia sin röst, och kunde inte sjunga på många år, men under denna tysta tid tog ändå låtskrivandet ny fart, och hon jobbade hårt för att hitta en väg tillbaka till sin röst.

2013 kom debut-EP:n All the Small Details producerad tillsammans med Patrick Rydman och Henrik Cederblom (Inspelad på Studio Epidemin, Göteborg) och sedan dess har Fia rest runt med sångerna och spelat i Sverige, Danmark, Tyskland, Irland, Grönland och USA ( Arctic Sounds festival, Folk at Heart, Copenhagen Songwriter Festival, Visbyfestivalen, Kustens hus, Skaftö folkets hus, Mariestads teater m.m ) 2017 gjorde hon en soloturné med tåg i Kalifornien från Portland till Los Angeles.
Fia gör också sceniska projekt. 2023/ 24 spelades hennes egen föreställning ” Vackrare nu- en bekännelse ”på Teater Jaguar i Göteborg samt Boulevardteatern, Stockholm. Hon är också aktuell med ”Vi och Taube – en feministisk upptäcktsresa” där Fia tillsammans med Maja Heurling utforskar hur Taube kan tolkas med en ny blick i vår tid. Föreställningen har spelats på turné samt på Stadsteatern, Göteborg. Fia är även en del av trion My Quiet Companion ( med Patrick Rydman och Henrik Cederblom) som uppmärksammats för sina konsertföreställningar: ”Hungriga hjärtan – Springsteen på vårt sätt” och ”80- talsbarn” . Andra samarbeten inkluderar bla. co- writingprojekt med Anna Ihlis ( Studio Cirkus, Dalarna)  Hon var även en del av projektet Gå vidare – En vandringsturné 2019 (med vissångerskorna Anna Döbling, Anna Wirsén och Lolita Ray) och har spelat musikteater för barn (musikteatergruppen Jag är här nu).   
När Fia inte spelar själv, undervisar hon på singer/songwriterlinjen på Löftadalens folkhögskola i  Åsa, Halland, Är gästlärare på olika kurser ( ex. HSM Göteborg, Hidden Creek Song-writning Camp, Oregon)  samt håller kurser i privat regi.
Fia har fått Konstnärsnämndens ett-åriga arbetsstipendium 2020 och 2022.

Om skivan Bangatan 

“En stilla natt har lagt sig över Bangatan i Göteborg. Spårvagnarnas gnissel har tystnat och här, bara ett stenkast från Stigbergstorget, finns en dold låtskatt som längtar ut. Det är här Fia levt de senaste tolv åren av sitt liv. Tolv år av medgångar och motgångar som hon samlat på albumet med samma namn som gatan. Det är sånger om att älska, åldras och att finnas till. Om att våga leta efter kärleken igen, en andra, tredje gång. Om att vilja leva så att en går sönder innan det tar slut. Om föräldraskap, och maktlöshet. Om att vara så arg att en vill slåss. Och att längta efter tillhörighet och försoning.

Grunden till skivan är inspelad på plats i vardagsrummet och köket på Bangatan, i händelsernas centrum, någonstans mitt emellan rollen som scenkonstnär och rollen som förälder till tonåringar.  Patrick Rydman finns med som medmusiker och medproducent och gästmusiker förgyller och fördjupar berättelserna ytterligare.
Ett album mitt i livet, som ett nattlig  dans genom Majorna. Här finns spår av Eva Dahlgren, Peter Lemarc och Ted Gärdestad, men framförallt spår av Fia själv “

( Presstext: Jacob Snöbohm)

Sagt om Fias musik

”Fia Ekberg har ett personligt uttryck som man inte ofta hör hos en debutant. En magnifik debut är det ” ( Lars Svensson , Rootsy, 2021)

 ”Ett album som växer för varje lyssning med musik och sång fin och närmast lekfull samverkan”
( Hans Bloom, Dala-demokraten, 2021)

“Moget, en egen röst, ett personligt tilltal som tar både mig och hennes egen musik och text på allvar”  ( LIRA/ Jimmy Ginsby), 2013

 

 

 

4 thoughts on “Om

    • Hej! Tack !! vad glad jag blir, och vilken ära att ni vill sjunga den i er kör. Vad är det för kör? Jättekul om du vill filma om ni sjunger den 🙂

      Här är texten. Alla texter finns på hemsidan

      Texter


      Bara att skrolla ner så hittar du den. Klistrar in här också för säkerhets skull. Allt gott!
      Fia
      Nålar (F. Ekberg)

      Kinderna är bleka.

      Rosor dör när vänlighet tar slut.

      Jag smyger långsamt in i väggen.

      Skyddar med tapeten från förut.

      Du fick alla hemligheter.

      Hudlösheten alla sår.

      All min förväntan, alla sveken.

      Allt det mjuka fick du höra om.

      Nu är ditt skepp är fullt av kanoner.

      Och du seglar med en glöd jag inte trodde fanns.

      Tyst och hårt så skär du genom vattnet.

      Navigerar metodiskt, tar min plats.

      Nu bor det nålar i min mage.

      Sticker mig som voodoo när du går förbi.

      När kvinnor blir små flickor är det farligt.

      Vill slå dig hårt och förbereder krig.

      Jag ska ta av min offerkofta

      och sen så ska jag slita av dig din.

      All vår vänskap ska jag krossa.

      Bränna ner och blotta sanningen.

      Jag ska stänga mina fönster.

      Inget ljus ska du få av mig.

      Jag ska resa mig och flyga som en Fenix.

      Fritt och lägga skugga över dig.

      Ingen vanmakt i mitt hus nu.

      Ingen rädsla i min borg.

      Ingen lek ingen förundran.

      Ingen mjukhet bara sorg.

      Jag kan inte längre sjunga.

      Har ingen ton och inga ord.

      Kriget har klippt av min tunga.

      Tystnaden har fastnat runt vårt bord.

      Jag samlar mina stenar.

      De är tunga skaver hårt.

      En fågel som har farit illa

      ångrar alltid striden efteråt.

Leave a reply to fiaekberg Cancel reply